So er hann komin, svenski Gásadalsfilmurin Fågelfångarens son við føroyskum teksti. Hann er á einum harðdiski í appilsingula flogkuffertinum hjá Johannes Jensen, sum er samframleiðari og stjóri í Faroe Film.
Mikukvøldið 1. mai fer Filmsfelagið at seta filmin í maskinuna í Havnar Bio og frumsýna hann fyri øllum áhugaðum føroyingum. Til hesa sýning í Filmsfelagnum verður leikstjórin, framleiðar og høvuðsleikarar til staðar.
Leikstjórin, Richard Hobert (f.1951) sigur soleiðis um filmin:
Under slutarbetet med min förra film, ”En enkel till Antibes” blev jag kontaktad av en färöisk kvinna. Hon ville berätta om en över hundra år gammal unik, verklig kärlekshändelse som lever kvar som en muntlig legend på Färöarna. Hon sa att hon hade sett mina filmer och kände att detta kanske skulle beröra mig. Det är sällan sådana publikförslag leder till något. Detta var annorlunda.
Det tog henne fyrtiofem sekunder att berätta den här händelsen. Mer än så visste ingen. Men jag kände omedelbart att här fanns fröet till en film som skulle kunna växa ur sin tid och rakt in i hjärtat på vår egen.
Vi skiljdes åt med några vänliga fraser. Det gick ett år då jag arbetade med annat medan fröet grodde.
En tidig kväll strömmade hela grundscenariot ur mitt inre. En handfull karaktärer rörde sig omkring mig i skrivrummet och pockade ivrigt på min uppmärksamhet. Jag skrev under några febriga timmar sex sidor fritt efter vad som hade hänt.
Sedan tog det mig fem år att utveckla manuskripten, dels till boken, dels till filmen. Med många besök på Färöarna.
Att skriva ett filmmanuskript om, i och för vår egen tid är en sak. Det sker i presens och är ett sorts stramt, kodat manusspråk som bygger på alla medarbetares gemensamma associationer. Om ett drama utspelas i en ICA-affär så behöver jag bara skriva SCEN 1. EXT. EN ICA-AFFÄR.DAG. - så vet alla ungefär hur det ser ut.
Ett filmmanus som utspelar sig på Färöarna för över hundra år sedan kräver ett helt annat, rikare, mer detaljerat språk med färger och dofter för miljöer, atmosfärer och förhållanden. Så måste det vara för att bli en spänstig och säker trampolin för medarbetarnas fantasi. Flera av de som läste trodde då att manuskriptet var baserat på en existerande roman.
När det komplicerade internationella finansieringsarbetet drog ut på tiden så fick jag tid över. Jag lockades då av tanken på att under väntan utveckla dramat även till en liten roman.
Arbetet med orden befruktade också bilderna. Jag fann under arbetet en hel del som jag kunde tillföra filmmanuskriptet. Och då hände motsvarande sak där.
De båda helt olika formerna fann ett liv, sida vid sida, tillsammans men var för sig, som två syskon. En del kommer att möta berättelsen först som bok, andra som film. Förhoppningsvis finns det en hel del som roas av tanken på att först möta människorna inne i sig själva - och sedan nu möta dem i verkligheten, på filmduken.
Í filminum letur leikstjórin hina svensku Livia Millhagen (Livia) møta føroysku Vídgis Hentze Bjørck (Johanna) í eini kærleikssøgu, sum sprettir úr Gásadali. Livia Millhagen, sum bæði tosar svenskt og franskt í filminum, sigur, at hennara leiklutur, ið eisini ber navnið Livia, ”har en självklar auktoritet och intelligens, en person som njuter av att få vara i kontroll. I detta kliver hon över sina egna gränser och sätter omedvetet sig själv i en känslomässig gungning som utmanar hela hennes självbild och identitet.”
Livia er vertinnan, sum í loyndum hjálpir vinfólkunum Esmari (Rudi Køhnke) og Johonnu at fáa ein son, so garðurin uppi í Gásadali ikki gleppur hjúnunum av hondum, tí tey eiga bara døtur. Avbjóðingin er at halda hjálpina teirra millum, so slaturin ikki fer at ganga. Eingin kennir avleiðingarnar og millum næstrafólkini veksur vreiðin um eina gamla lóg, ið fær so stóra ávirkan á tilveruna hjá hjúnunum uppi í dalinum.
Richard Hobert hevur skrivað handritið og leikstjórnað Fågelfångarens son, sum er tólvti filmur frá hansara hond. Søgan byggir á veruligar hendingar í Føroyum í 1800-talinum.
Fågelfångarens son er tikin í Føroyum við svenskum, donskum, føroyskum og fronskum leikarum, sum til dømis Rudi Køhnke (“Follow The Money” 3. partur), Vigdis Hentze Bjørck (“Eugene Onegin”), Livia Millhagen (“Systrar 1968”), Jørgen Langhelle (“Arn”), Hedda Rehnberg (“Vår tid är nu”) og Sébastien Courivaud (“Second Chance”). Fågelfångarens son er stór framleiðsla, sum eisini telur Faroe Film, men fyrst og fremst Anders Birkeland og Göran Lindström frá GF-studios, sum fyrr hava gjørt “Såsom i himmelen” og filmarnar “Göta kanal”. Her fáast atgongumerki til sýningina í Filmsfelagnum.
